Helsingfors (finska: Helsinki) är Finlands huvudstad. Med 588 695 invånare är den Finlands största stad, belägen i landskapet Nyland, och bildar huvudstadsregionen (också kallad Storhelsingfors) med grannstäderna Esbo, Grankulla och Vanda, som tillsammans har över en miljon invånare. Helsingfors som ligger vid Finska viken är Finlands främsta sjöfartsstad och landets kommersiella centrum. Helsingfors ligger 400 kilometer öster om Stockholm, Sverige, 300 kilometer väster om St.Petersburg, Ryssland och 80 kilometer norr om Tallinn, Estland. Helsingfors har väldigt goda förbindelser med dessa tre städer. Staden är även Finlands centrum för utbildning samt forskning och utveckling. Helsingfors var tidigare en viktig industristad, men idag är staden främst ett säte för huvudkontor för teknikbranschens företag. Många av Finlands viktigaste kulturinstitutioner finns även i Helsingfors. Namnet Helsingfors kommer från namnet på socknen Helsinge och Helsingån (nuv. Vanda å) vid vars sista fors före havet staden grundades. Förleden Helsing(e) i ortnamnet Helsingfors är omdiskuterad. En populär idé har att göra med hur hälsingar under 1200-talet bosatte sig vid Finska viken. En annan har att göra med att namnet kommer av flodens "hals" – det smala stället som utgjorde forsen. Samma namnled återfinns i Hälsingland och Helsingborg som båda har anknytning till ett smalare havsområde. Helsingfors förkortas ofta som H:fors. På finska heter Helsingfors Helsinki, vilket också sedan 1900-talet används på de flesta andra språk. Namnet kommer av Helsinge. På slang talar man om Stadi, vilket kommer från det svenska ordet stad. Speciellt utanför Helsingfors kallas staden för Hesa. Stadi(n) och Hesa används också på finlandssvenska. På nordsamiska heter Helsingfors Helsset. Den svenska tiden Helsingfors grundades den 12 juni 1550 av Gustav Vasa för att fungera som en rival till hansastaden Reval (estniska Tallinn). Staden grundades i dåvarande Helsinge socken vid en fors nära utloppet av Vanda å längst in i Gammelstadsviken. Borgare från Borgå, Ekenäs, Raumo och Ulvsby beordrades att flytta till den nygrundade staden. Staden växte dock inte i önskad takt och kungens order ändrade inte på handelstraditioner och -rutter etablerade sedan medeltiden. Sverige erövrade norra Estland och Reval år 1561, vilket ytterligare minskade Helsingfors betydelse. Eftersom Gammelstadsviken var grund och stora segelfartyg hade svårt att ta iland planerade man redan i ett tidigt skede att flytta staden närmare öppna havet. Till en början planerade man att bygga upp Helsingfors i Sandhamn eller i Sörnäs. År 1640 beordrade generalguvernör Per Brahe staden att flytta till Estnässkatan mellan Södernäs och Helsingenäs. Området är idag känt som Kronohagen. Den gamla staden lämnades öde efter flytten. Ryska kejsardömets allt större makt och grundandet av staden Sankt Petersburg år 1703 påverkade märkbart Helsingfors. Stora ofreden gick hårt åt stadens invånare: År 1710 kom pesten som dödade 2/3 av befolkningen – 1 185 människor – under fyra månader. År 1713 brände den ryska armén staden och till slut belägrade de ryska trupperna Helsingfors 1713-1721. Staden utvecklades inte efter kriget. Efter att Sverige förlorat Fredrikshamns fästning i Hattarnas krig 1741-1743 till Ryssland började man bygga en ny stor sjöfästning utanför Helsingfors. Planerna för Sveaborg lades av greve Augustin Ehrensvärd och byggnadsarbetet ökade stadens invånarantal kraftigt och flera tegelbruk och herrgårdar grundades kring staden. Som en följd av Napoleons och Alexander den förstas maktkamp blev Sverige indraget i krig mot Ryssland år 1808. Ryssarna erövrade Helsingfors 1808 och en brand förstörde stora delar av staden. Våren 1809 kapitulerade Sveaborg och Finland blev en del av Ryssland efter freden i Fredrikshamn. Under ryskt styre Tsar Alexander I beslöt år 1812 att Helsingfors, med 4 000 invånare, blir huvudstad i storfurstendömet Finland. Han ville avfjärma Finland från Sverige och grundade därför inte huvudstaden i Finlands största stad på den tiden, Åbo. Den tyska arkitekten Carl Ludvig Engel valdes att planera ett nytt Helsingfors efter branden i en stil värdig en rysk administrationsstad. Stadsplanen gjorde upp av helsingforsaren Johan Albrecht Ehrenström. Efter Åbo brand 1827 flyttade också landets enda universitet från Åbo till Helsingfors och fick namnet Kejserliga Alexandersuniversitetet, senare Helsingfors universitet. Staden utvecklades till en administrations-, universitets- och garnisonsstad och växte till ett industriellt centrum. Järnvägsförbindelser byggdes till Tavastehus 1862 och till Sankt Petersburg 1870. Invånarantalet överskred 100 000 i början av 1900-talet. Under första världskriget byggdes tre befästningszoner kring Helsingfors som en del av försvaret av Sankt Petersburg. Det självständiga Finlands huvudstad Helsingfors blev huvudstad i det självständiga Finland efter självständighetsförklaringen 6 december 1917. Finska inbördeskriget började redan följande månad, den 27 januari 1918, då en röd lykta tändes i arbetarhusets torn i Hagnäs. De röda tog snart över staden och regeringen flydde till Vasa. Den 8 april flydde den röda ledningen till Viborg och 12-13 april erövrade tyska trupper Helsingfors. Den av Mannerheim ledda finska armén kom till staden den 16 april. Efter inbördeskriget fungerade Sveaborg som fångläger för röda fångar. Under andra världskriget bombarderades Helsingfors i flera omgångar. De största skadorna skedde under storbombningarna under fortsättningskriget, men skadorna var rätt lindriga jämfört med bombningarna i andra krigförande länder. Förutom London och Moskva var Helsingfors den enda huvudstaden i de krigförande europeiska länderna som aldrig erövrades under kriget. Trots att 1900-talets första hälft var en mycket våldsam tid för Helsingfors så fortsatte staden kontinuerligt att utvecklas. Den moderna efterkrigstida urbaniseringen under 1970-talet, vilken skedde ganska sent i europeisk jämförelse, ledde till en tredubbling av befolkningen i storstadsområdet och gjorde Helsingfors till en av de snabbast växande tätorterna i EU under 1990-talet. År 1975 hölls Europeiska säkerhetskonferensen i Finlandiahuset i vilken statsöverhuvuden från 35 länder deltog. År 1982 öppnades metron, Helsingfors tunnelbana. År 2000 var Helsingfors en av Europas kulturhuvudstäder. Geografi Stadens areal är 686 km², av vilket 186 km² är land och de resterande 500 km² vattenområden. Helsingfors har även 315 öar och en strandlinje på 98 km. På grund av stora fyllningsarbeten har strandlinjen ändrats kraftigt de senaste tvåhundra åren. Det finns inga vattenområden i staden som kan klassificeras som insjö. Det finns 3 724 hektar skogsområden, 987 hektar parker och cirka 800 hektar odlingsmark i staden.Helsingfors geografiska mittpunkt ligger i Vik i Gammelstadsviken, ungefär vid en holme som heter Granskäret. Helsingfors högsta terrängpunkt är Malmgårdstoppen, det vill säga fyllnadsbacken vid Malmgård, som kom till genom att överskottsmassor deponerades där mellan åren 1976 och 1996. Höjden reser sig till 90 meter över havet. På toppen finns miljökonstverket Tuulet ja suunnat (finska för ”Vindar och riktningar”). Helsingforsregionen är en av de snabbast växande storstadsområdena i EU. Helsingfors är med sin börs och "bankgatan" Alexandersgatan Finlands finanscentrum. De flesta finländska börsbolag och nästan alla banker och försäkringsbolag har sitt huvudkontor i Helsingfors. Av de största företagen i huvudstadsregionen har 58 % sin hemkommun i Helsingfors. Stora bolag med ursprung i Helsingfors är Elisa (före detta Helsingfors telefonförening), SanomaWSOY, Kesko, Stockmann och HOK-Elanto. Jämfört med resten av Finland är Helsingfors ekonomi starkare baserad på affärsliv och finans, handel och logistik, kultur och nöjen, forskning och utveckling, högteknologi samt administration på nationell nivå. Helsingfors ligger avsides ur ett europeiskt perspektiv, men detta kompenseras av avancerad kommunikationsteknologi och en modern transportinfrastruktur. Genom investeringar i utbildning har staden lyckats specialisera sig på högteknologiska exportprodukter där transportkostnaderna inte är avgörande. Närheten till de ryska och baltiska marknaderna är även optimal. Ur ett nationellt perspektiv kan Helsingfors betraktas som en knutpunkt för transport, handel och service i resten av landet.

 Källa: Wikipedia